Ny studie

Svenska extremister tonar ned betydelsen av sociala medier

1:48 min

I en ny svensk studie säger extremister att sociala medier inte var avgörande när de valde att gå med i våldsbejakande grupperingar.

– Det gemensamma med det här är att de ofta har relationer, face-to-face-relationer, det är sällan radikalisering enbart på nätet vilket man har trott tidigare att det har varit det absolut viktigaste, säger forskaren och rapportförfattaren Christoffer Carlsson på Stockholms Universitet.

Ett tiotal personer som själva identifierade sig som extremister intervjuades. De hade varit aktiva i bland andra nationalsocialistiska kretsar och antifascistiska grupperingar. Även islamister som har återvänt från Syrien deltog.

Merparten sa att de tog steget fullt ut först när de ha fått kontakt med grupperingarna, och hade mötts ansikte mot ansikte.

– Man sitter och pratar, man äter tillsammans man åker bil tillsammans, man delar ut flygblad tillsammans, att det sker i grupp gör att man bearbetar det här stoffet mycket mer, säger Carlsson.

– Man pratar om vad som är fel med världen och vad man måste göra för att göra den bättre.

På Försvarshögskolan håller extremist-experten Magnus Ranstorp med om att nätet sällan är avgörande.

– Den här studien är intressant för att den fokuserar på vägen in och gruppdynamiken och hur den fungerar, säger han.

– Majoritet har inte radikaliserat på nätet utan det handlar om sociala kontakter, säger han.

Enligt Ranstorp finns det ett fåtal undantag, såsom den norska extremisten Anders Behring Breivik.

– Breivik var ju en sån person, han levde på nätet och skapade sig en egen fantasivärld, säger han.

Fallet med Rakhmat Akilov, som gick till attack på Drottninggatan, var ett slags mellanting, enligt Ranstorp, eftersom han pratade med faktiska personer som tillhörde IS men på nätet, och agerade ensam.

För dem som istället fysiskt går med i en grupp, så är en viktig del av beslutet att de har fått lära sig att rättfärdiga sina handlingar, kriminologen Christoffer Carlsson.

– De lär sig tala om våldshandlingar på ett sätt som gör att de slipper använda ordet våld, och det underlättar så klart när du ska använda det, säger han.

– De pratar inte om våld, de pratar om krig och strid och kamp och motstånd och frigörelse, säger Carlsson.

Den svenska studien publiceras i slutet av juli i anrika British Journal of Criminology.