Offer för människohandel blir ofta utan stöd
En stor andel av offren för människohandel i Sverige har aldrig kontakt med eller får hjälp av någon myndighet här, enligt ny statistik från frivilligorganisationerna som arbetar mot människohandel.
– Vi tror att de inte vågar kontakta myndigheter på grund av rädsla från människohandlarnas förtryck, rädsla på grund av sin oklara legala status eller för att deras familjemedlemmar eller att de själva har ett pris på sitt huvud, säger Madeleine Sundell som är människohandelsexpert på Frälsningsarmén och ordförande för Civila plattformen mot människohandel.
Förra året upptäckte svenska myndigheter, bland annat polisen och socialtjänsten, över 260 fall av människohandel i Sverige. Men när Plattformen Civila Sverige mot människohandel, som samordnar frivilligorganisationernas arbete mot människohandel, nu sammanställt sin egen statistik visar den att ytterligare nästan hundra personer som sökt eller fått hjälp hos frivilligorganisationerna under 2018 inte har haft någon kontakt med eller fått hjälp någon myndighet.
– Två tredjedelar av dem vi möter kommer från länder utanför Europa, det handlar om Nigeria men också länder som Albanien, Colombia, Eritrea och Etiopien och många av de sistnämnda länderna är länder som inte har dykt upp i officiell statistik från våra myndigheter, säger Madeleine Sundell.
– Många av de här personerna är otroligt sårbara har kommit på flykt och ha utsatts i sitt hemland på vägen till Sverige eller i Sverige och de är väldigt rädda för att kontakta myndigheter, eftersom man tror att man kommer bli utvisad från Sverige.
Sverige har skrivit under Europarådets konvention om bekämpande av människohandel som bland annat ger identifierade offer för människohandel rätt till materiellt stöd, nödvändig sjukvård, psykologiskt stöd, juridisk rådgivning, information och tolkning.
Det är framförallt socialtjänsten i kommunerna som ska stå för den här hjälpen men finns det ingen polisanmälan får personerna sällan hjälp, menar Madeleine Sundell.
– Personen som inte har blivit identifierad av polis som ett brottsoffer eller där en förundersökning inte inledd kommer inte heller att få rätt till ett skyddat boende av kommunens socialtjänst och konsekvensen blir då oerhörd när det inte finns en polisanmälan, fortsätter hon.
Det finns exempel i andra europeiska länder. Ett exempel är Storbritannien, där andra aktörer än polisen kan avgöra vem som är ett offer för människohandel, det kan till exempel handla om flertalet andra myndigheter och till och med frivilligorganisationens själva. Där har personer som idag inte vågar kontakta polis möjlighet att vända sig till fler instanser och därmed få sina rättigheter tillgodosedda.